Ökad fokusering på resultat inom det internationella utvecklingssamarbetet är en konsekvens av antagandet att utvecklingssamarbetet måste bli mer effektivt och ändamålsenligt. Detta genererar olika och ibland motstridiga strategier för att öka effektiviteten, med olika implikationer för relationerna mellan givar- och partnerländer. Denna studie undersöker hur olika aktörer ramar in resultatagendan och partnerlandets ägandeskap med syftet att bidra till en ökad förståelse för dynamiken och relationerna inom internationellt utvecklingssamarbete.
Rapporten presenterades under seminariet Ägarskap och snabba resultat – målkonflikter och framtidsutsikter.
Resultat i huvudsak
- Utvecklingspartner har en betydande del av ansvaret men begränsat mandat. Denna obalans har en negativ inverkan på partnerlandets ägande.
- Instrumentaliseringen av utvecklingssamarbetet har ändrat fokus samarbetet: bevis på resultat, oavsett deras relevans, har prioriterats framför förbättringar för fattiga mäns och kvinnors liv. Istället för att fungera som ett medel för att uppnå ett mål har resultatagendan blivit ett mål i sig. Beslutsfattare har tappat siktet på det övergripande målet.
- Givarnas utvecklingsmål och de resultat som uppnåtts i förhållande till dessa mål har kommit att spela en mer framträdande roll. Solidaritet med människor tycks ha blivit en svagare motivation.
- Partnerlandets ägandeskap avviker från antagandet att endast de som drabbas av fattigdom eller utveckling faktiskt kan säga vad utveckling innebär för dem och hur den skulle kunna uppnås. Utveckling kan inte åstadkommas om utvecklingspartners inte tillåts definiera mål och sätta agendan för utveckling och rapportering av resultat.
Therese Brolin disputerade i september 2017 vid Göteborgs universitet med avhandlingen Ownership or Donorship? Results and ownership in Swedish international development cooperation. Therese arbetade tidigare som utvärderare på Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete (SADEV).