Globala indikatorer (GPI) såsom Agenda 2030 är en nu mycket utbredd form av global utvecklingsstyrning. Denna DDB beskriver vilket inflytande sådana indikatorer kan ha genom att studera mekanismerna hos FN:s millenniemål (MDG) och deras eventuella effekter på förändringar i jämställdhetspolitik i Afrika söder om Sahara.
Rapporten presenterades under seminariet Att omvandla policy till verklighet – lärdomar från Östafrika.
Resultat i huvudsak
- MDG 3 har generellt sett varit effektiv som motivation till inrikespolitiska åtaganden i Poverty Reduction Strategy Paper (PRSP).
- Många åtaganden har gjorts utan handlingsplaner och budgetanslag, vilket sannolikt försvårat deras realisering.
- Kartläggningen visade betydande variation gällande grader och mönster av policyantagande, både mellan länder och genuspolitiska områden, som påvisar olika nivåer av nationell respons till GPI.
- MDG 3 tycks ha genererat framsteg inom jämställdhet då resultatet ökade över alla dimensioner.
- Justeringen av MDG visar att GPI-relaterade beteendeförändringar drivs av utvecklingspartners ekonomiska villkor och strategier för social påverkan, vilka millenniemålens omfattande resultatuppföljning faciliterade.
- Internalisering av MDG 3 kan ha skett på individnivå men det saknas bevis för det i både Kenya och Etiopien. Detta kan förklara den begränsade kopplingen mellan åtaganden, handlingsplaner, budgetar och genomförandets långsamma och inkrementella karaktär.
Helena Hede Skagerlind disputerade i juni 2019 på avhandlingen Governing Development: The Millennium Development Goals and Gender Policy Change in Sub-Saharan Africa vid Statsvetenskapliga Institutionen vid Stockholms universitet. Hennes primära forskningsintressen berör global styrning, Corporate Social Responsibility, mänskliga rättigheter och jämställdhetspolitik.