Den här rapporten syftar till att skapa förståelse för hur beslutsfattare inom biståndet förhåller sig till mediers bevakning och vilka konsekvenser detta förhållningssätt kan ha för beslutsfattande och risktagande inom biståndet.
Rapporten utgår från studier som visar att mediernas närvaro och betydelse ökar i samhället och att organisationer därför kan förstås som medialiserade. Det betyder att mediernas arbetssätt, format och krav på innehåll – det som här förstås som medielogik – blir en organiserande princip som påverkar även internt i organisationer
Rapportens presenterades under seminariet Skandaler, opinion och anseende: Medialiseringen av biståndet.
Resultat
- Beslutsfattare förhåller sig ständigt (och självklart) till frågan om positiv medial synlighet och till risken att få medial kritik.
- Mediernas närvaro är inte nödvändigtvis relaterad till faktisk publicitet om biståndet, utan är i lika hög grad kopplad till tidigare erfarenheter av mediabevakning.
- Medielogiken bygger in en extra försiktighet kring hur skattemedel används (ett slags kontrollorgan) men tenderar också att föda en ängslighet.
- I sämsta fall kan ängsligheten leda till att svårkommunicerade och potentiellt obekväma alternativ väljs bort – även då de bedömts vara den rätta vägen för myndighetsuppdraget.
Rapportförfattare
Maria Grafström, docent i företagsekonomi, verksam vid Score, Stockholms univ
Karolina Windell, docent i företagsekonomi, tidigare verksam vid Score, Stockholms univ