Unga människor i låginkomstländer har i liten utsträckning möjlighet till arbete i den formella sektorn. I stället är flertalet hänvisade till jobb i den informella sektorn med dess osäkerhet och låga inkomster.
Denna rapport diskuterar vilka möjligheter och begränsningar det finns i att använda småskalig företagsutveckling som ett redskap för fattigdomsbekämpning. Litteraturgenomgången ger en överblick av internationell forskning kring mikrofinans och utbildningar för företagande och entreprenörskap. En mer djuplodande analys görs utifrån resultat från rapportförfattarens egen forskning.
Resultatet presenterades under seminariet Jobb och entreprenörskap i Afrika – hur kan bistånd bidra?
Resultat
- Traditionell mikrofinans ger inte några samhällsomvandlande effekter. Däremot ger de mer flexibla formerna av mikrofinans, som exempelvis mikrosparande, positiva effekter.
- Program som omfattar åtgärder som främjar uppbyggnaden både av finansiellt och humankapital är mer effektiva än de som enbart riktar sig mot en av dem.
- Att stimulera utveckling av företag som ägs av män är enklare än att stimulera utvecklingen av kvinnors företag.
- Insatser som riktas mot unga kvinnor ger lovande effekter i form av nystartade företag.
Rekommendationer
Rapporten landar i tre rekommendationer för svensk biståndspolitik:
- Bistånd bör inriktas mot innovativa former av mikrofinans och utformas på ett sätt så att effekter kan utvärderas.
- Bistånd bör ges till program som gemensamt hanterar hinder både vad gäller brist på finanser och på mänsklig kompetens.
- Bistånd inom området entreprenörskapsträning bör inriktas mot unga och särskilt då flickor eftersom de ofta möter större svårigheter än pojkar gör.
Rapportförfattare
Kjetil Bjorvatn, Professor vid ekonomiska institutionen, Norges Handelshögskola, Bergen