En stor del av Sveriges utvecklings- och utrikespolitik sker inom och genom multilaterala organisationer, såsom FN, EU eller de olika utvecklingsbankerna. Sverige är också en av de största finansiärerna av det multilaterala systemet – en majoritet av det svenska biståndet går till multilaterala organisationer, antingen som kärnstöd eller så kallat multi-bi-bistånd. Hur Sverige får gehör för svenska prioriteringar i arbetet med multilaterala organisationer blir därför en av de viktigaste frågorna i det svenska biståndet.
Denna rapport belyser hur Sverige arbetar med ett av de många verktyg som finns för att samverka med och påverka multilaterala organisationer, nämligen sekunderingar. Utvärderingen fokuserar främst på sekundering av senior personal till FN och EU, sekunderingar som syftar till att öka genomslaget för svenska utvecklingspolitiska prioriteringar.
Utvärderingens övergripande slutsats är att seniora sekunderingar kan vara ett effektivt instrument i svenskt påverkansarbete, men bara under rätt förutsättningar och omständigheter. Författarna, Lisa Dellmuth, Paul T. Levin och Nicklas Svensson, visar att det krävs ett gediget förberedelsearbete för att sekunderingar ska kunna uppnå sin strategiska potential, och att det finns möjligheter för UD och Sida att utveckla verksamheten.
Huvudsakliga slutsatser:
- Seniora sekunderingar kan vara ett effektivt instrument i svenskt påverkansarbete, men bara under rätt förutsättningar och omständigheter.
- Det krävs ett gediget förberedelsearbete för att sekunderingar ska kunna uppnå sin strategiska potential.
- Det finns möjligheter för UD och Sida att utveckla verksamheten.
Författare:
Lisa Dellmuth, professor i internationella relationer, Stockholms universitet
Paul Levin, docent i internationella relationer och föreståndare för Institutet för Turkietstudier, Stockholms universitet
Nicklas Svensson, partner och senior konsult, Stockholm Policy Group AB