I september 2015 beslutade FN:s generalförsamling att anta nya globala mål för hållbar utveckling som ska uppfyllas senast år 2030. Nu står förverkligandet av målen på nationell nivå i centrum för länder världen över.
Denna rapport utgår ifrån att en tydlig ansvarsfördelning är en förutsättning för att de omfattande målen ska kunna nås. Utifrån en begreppslig diskussion av ansvar och ansvarsutkrävande identifierar rapporten på basis av intervjuer och policymaterial viktiga utmaningar som kan uppstå i det svenska arbetet med målen.
Rapporten presenterade under seminariet Sveriges arbete med de globala målen – vems ansvar?
Resultat
- Tydlig ansvarsfördelning är en förutsättning för effektivt ansvarsutkrävande.
- FN-ledda utvärderingar av länders arbete med målen kan ge upphov till grupptryck bland regeringar men ansvarsutkrävandet kommer framför allt ske på nationell och lokal nivå genom nationella politiska institutioner.
- För mycket fokus på kvantitativ utvärdering kan leda till att bredare ambitioner i Agenda 2030 kommer i skymundan.
- En utmaning är att ta ett steg vidare från nuvarande fokus på regeringens politiska institutionella ansvar mot att även ringa in andra aktörers ansvar.
- Fem spänningar i den svenska kontexten som formar förutsättningarna: (1) att skapa nya strukturer och att arbeta inom de existerande; (2) att arbeta med målen som ett helhetspaket och att fördela ansvaret för olika mål på olika instanser; (3) hållbarhetsmålen och andra politiska prioriteringar; (4) regeringens formella ansvar för politisk styrning och frivilligt ansvarstagande av ickestatliga aktörer samt (5) egna svenska internationella satsningar och prioritering av multilateralt samarbete.
Rapportförfattare
Magdalena, Bexell, docent, Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet
Kristina Jönsson, docent, Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet