Sanitet står högt upp på dagordningen i utvecklingssammanhang, men hur omvandlas egentligen målsättningar till förändring i vardagen? Denna DDB undersöker hur policy översätts till verklighet genom olika styrningsnivåer i Rwanda och Uganda.
Rapporten presenterades under seminariet Att omvandla policy till verklighet – lärdomar från Östafrika.
Resultat i huvudsak
- Sanitet förblir en låg prioritet i de nationella budgetarna trots proklamationer om politiska åtaganden.
- Fallet Rwanda visar att politiskt ledarskap och engagemang i kombination med top-down auktoritet och översyn säkerställer ansvar och förbättrad sektorprestanda.
- Att få människor att bygga och använda latriner är en utmaning. Detta kopplas till beroendet av extern finansiering skapar bristande nationellt ägarskap och uppföljning, särskilt när programmen upphör, äventyrar dess hållbarhet.
- Sanitet och hygien är frågor om beteende som påverkas av sammanhang och kultur. Det är en offentlig angelägenhet som kräver kollektiva åtgärder. Detta innebär att egenintresse bör begränsas för att möjliggöra förändring.
- Individen är avgörande för en lyckad implementering då de i avskildhet kan avgöra vilka åtgärder som vidtas, vilka val som görs, vilka alternativ som antas samt om de följs eller inte.
Nelson Ekane disputerade i mars 2018 med avhandlingen Making Sanitation Happen: An Enquiry into Multi-Level Sanitation Governance vid Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad, KTH och är research fellow hos Stockholm Environment Institute (SEI). Hans primära forskningsintressen berör riskstyrning och riskkommunikation, sanitet och hållbar resurshantering. Nelsons avhandling finansierades av Vetenskapsrådet.