Missbruk av makt och position i utbyte mot sex kallas sextortion. Det är både en form av korruption och samtidigt könsbaserat våld, vilket gör det svårt att hantera. På senare år har kunskapen om detta fenomen växt och så även behovet av att bättre förstå hur det kan motverkas. Både aktörer inom utvecklingssamarbetet och vissa länder har numera riktlinjer mot sextortion, men hur går implementeringen? EBA har sökt svar genom att studera tillämpningen av policyramverk på folkhögskolor i Tanzania.
Tanzania är ett av få länder där sextortion formellt och juridiskt erkänns som ett samhällsproblem. Denna rapport visar att arbetet visserligen lett till en gemensam förståelse för vad sextortion är och hur det är kopplat till andra former av korruption och sexuella trakasserier och övergrepp. Samtidigt har dock insatserna för att förebygga sextortion genom att informera eleverna om det omoraliska i denna handling, i vissa fall istället lett till att ansvaret läggs på den som utsätts. Att prata med unga människor om att de inte bör vara delaktiga i sextortion kan spä på känslor av skam och stigma. Det kan i vissa fall till och med skapa en känsla av att vara medskyldig och öka rädslan för att rapportera.
Slutsatser:
- Förståelsen för att ansvaret för sextortion alltid ligger hos den som missbrukar sin maktposition, i detta fall anställda på skolorna, fortfarande behöver stärkas.
- Det är även viktigt att information till dem som riskerar att utsättas inte motverkar viljan att rapportera.
- Studien betonar att insatser behöver riktas även till potentiella förövare och att uppförandekoder för relevanta yrkesgrupper ska tydliggöra att sextortion är oförenligt med professionalism hos lärare och övrig skolpersonal.