Hur utmanar Kina västerländska givare i Afrika? Denna fråga har uppmärksammats av både beslutsfattare och forskare sedan den kinesiska närvaron började att öka i början av 2000-talet. Det har gjorts få försök att utforska denna fråga på ett systematiskt sätt. Denna avhandling utforskar hur de kommersiella lån som Kina beviljat afrikanska länder utmanar den Internationella valutafonden (IMF). Fallstudien utgår från Demokratiska republiken Kongo (DRC) och analysen bygger på data insamlat under sex månaders fältarbete.
Rapporten presenterades under seminariet Samhällsstyrning – nationellt och globalt.
Resultat i huvudsak
- De kinesiska, kommersiella lånen utmanar IMF. Lånen verkställs inte som försök att utmana eller ersätta IMF. Snarare erbjuds de av kommersiella skäl när kinesiska företag och banker anser investeringen vara värdefull.
- IMF:s norm menar att låginkomstländer i första hand bör ta förmånliga lågkostnadslån eftersom återbetalningen sker via statsbudgeten och dessa länder ofta har låga, statliga intäkter. Den kinesiska normen är istället att låginkomstländer kan ta dyra, kommersiella lån.
- Avhandlingen identifierar att IMF har kompromissat i DRC, Angola och Ghana. IMF framställde en omförhandlad version av ett kinesiskt lån som ett lågkostnadslån trots att det förblev ett dyrt, kommersiellt lån.
- Denna tysta kompromiss gjordes eftersom de kinesiska lånets politiska och ekonomiska tyngd gjorde det omöjligt för IMF att be DRC att minska det kinesiska lånet ytterligare. Kompromissen var det enda sättet för IMF att hjälpa landet att gå vidare i sin skuldlättnadsprocess, som blockerades av det kinesiska lånet.
Johanna Malm disputerade med sin doktorsavhandling When Chinese development finance met the IMF’s public debt norm in DR Congo i internationella utvecklingsstudier vid Institutionen för samhällsvetenskap och näringsliv vid Roskilde universitet, Danmark i april 2016.