Frågor kring genus har äntrat huvudfåran av internationell politik och styrning. Denna avhandling identifierar och analyserar hur genus förstås och tjänar som utgångspunkt för humanitära intiativ och program. Analysen bygger på viktiga humanitärpolitiska dokument och intervjuer med ett 60-tal humanitära arbetare i Thailand och Bangladesh.
Rapporten presenterades under seminariet Jämställdhet i det humanitära biståndet och utvinningsindustrins effekt på kvinnors ställning.
Resultat i huvudsak
- Analysen finner tre tillvägagångssätt: grundläggande behov, instrumentell och modernisering.
- Grundläggande behov-perspektivet motiveras av viljan att rädda liv och minska lidande. Detta ger ofta ett fokus på antalet män och kvinnor som nås eller ingår i ett visst program. Perspektivet lämpar sig inte för att medvetandegöra subtila och ofta oavsiktliga effekter av program som inte kan observeras eller mätas.
- Den instrumentella synen förstår genus som skillnaden mellan könen. Syftet är inte att förändra traditionella könsrelationer och maktdynamik – snarare ligger fokus på att utnyttja. Syftet är inte att förändra traditionella könsrelationer och maktdynamik – snarare ligger fokus på att använda skillnaden och kvinnors reproduktiva roll för att förbättra humanitär effektivitet. Synen tenderar att naturalisera och bekräfta befintliga ojämlikheter och könsnormer.
- Moderniseringsperspektivet förstår genus som strukturella maktrelationer med rötter i kulturella, sociala och ekonomiska och politiska system. Drabbade samhällen beskrivs som mindre utvecklade men som kapabla att omvandlas till moderna och demokratiska. Denna binära uppdelning leder ofta till att humanitära aktörer ofta missar att lokala aktörer kan vara viktiga förändringsagenter.
Elisabeth Olivius är forskare vid Statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet. Hon disputerade med sin avhandling Governing Refugees through Gender Equality: Care, Control, Emancipation i december, 2014.