Public Private Partnerships (PPP) har blivit allt vanligare inom global hälsa. Då hälsosystem i utvecklingssammanhang tenderar att vara svaga och bräckliga är de beroende av att få bidrag från trosbaserade organisationer (FBO). Följaktligen ges FBO:er ökat utrymme i beslutsfattandet och tillgång kontrakt gällande offentlig hälsofinansiering. Denna avhandling är ett bidrag till den pågående debatten om religionens roll inom utveckling. Den behandlar specifika dimensioner av PPP:er inom hälsosektorn i Tanzania.
Rapporten presenterades under seminariet Offentlig-privat samverkan och rätten till hälsa i Tanzania.
Resultat i huvudsak
- Kyrkor arbetar nära västerländska givare trots att det officiella syftet med PPP-reformer är att stärka partnerskapet med myndigheter.
- Kyrkornas ledare utmanar statens legitimitet, särskilt på lokal nivå, och flera sjukhuschefer är kritiska till lokala politiker som istället för att stärka den redan existerande hälsoinfrastrukturen som är kopplad till kyrkor istället förespråkar etablering av nya hälsoinrättningar.
- Lokala myndigheter ger inte ekonomiskt stöd till kyrkliga sjukhus enligt överenskomna kontrakt. Det tycks finns ideologiskt motstånd från myndigheternas håll som med stor sannolikhet påverkar finansieringen.
- Det finns en ökad spänning mellan rollen som kritisk röst och samarbetsvillig inställning till staten. Detta kan vara kopplat till att det demokratiska utrymmet i Tanzania krymper.
Josephine Sundqvist är forskare och disputerade på sin avhandling Beyond and instrumental approach to Religion and Development – Challenges for church-based healthcare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om religion och samhälle vid Uppsala universitet i november 2017.