Ägarskap är en förutsättning för effektivt bistånd, enligt Parisdeklarationen och Agenda 2030. Hur kan principen om ägarskap främjas i dagens komplexa utvecklingssamarbeten i vilka aktörerna blivit allt fler? Det undersöker EBA-rapporten Seeking balanced ownership in changing development cooperation relationships.
Rapporten innehåller bland annat två landfallstudier, om Liberia respektive Rwanda, intervjuer inom Sida och UD, samt studier av dokument om ägarskap i en svensk biståndskontext.
Författarna konstaterar att ägarskap fortsatt är relevant som vägledande princip i internationellt utvecklingssamarbete. Trenden från samarbete land-till-land, till olika former av stöd genom FN-organ och specialiserade globala fonder, har skapat nya förutsättningar och konkurrerande intressen för ägarskap. Förståelsen av ägarskap, liksom hur det kan främjas i dagens komplexa verklighet behöver prövas i grunden.
Studien rekommenderar bland annat att:
1. |
Starta en diskussion inom organisationen OECD-DAC om effektivt utvecklingssamarbete som har ett lokalt ägarskap intill sista led. |
2. |
Etablera en internationell uppförandekod i enlighet med överenskomna ägarskapsprinciper när det gäller biståndsmedel till och genom FN-organ och globala fonder. |
3. |
Sverige bör formulera en uttalad policy och förhållningssätt kring hur man främjar ägarskap i biståndssamarbeten som inkluderar många partners. |
RAPPORTFÖRFATTARNA
|
|
|
|
|
