Ägarskap är en förutsättning för effektivt bistånd, enligt Parisdeklarationen och Agenda 2030. Hur kan principen om ägarskap främjas i dagens komplexa utvecklingssamarbeten i vilka aktörerna blivit allt fler? Det undersöks i denna EBA-rapport.
Rapporten innehåller bland annat två landfallstudier, Liberia respektive Rwanda, intervjuer inom Sida och UD, samt studier av dokument om ägarskap i en svensk biståndskontext.
Rapporten presenterades under seminariet Vem äger utvecklingssamarbetet?
Resultat
- Författarna konstaterar att ägerskap fortsat är relevant som vägledande princip i internationellt utvecklingssamarbete.
- Trenden från samarbete land-till-land till olika former av stöd genom FN-organ och specialiserade globala fonder har skapat nya förutsättningar och konkurrerande intressen för ägarskap.
- Förståelsen av ägarskap, liksom hur det kan främjas i dagens komplexa verklighet behöver prövas i grunden.
Rekommendationer
- Starta en diskussion inom organisationen OECD-DAC om effektivt utvecklingssamarbete som har ett lokalt ägarskap intill sista led.
- Etablera en internationell uppförandekod i enlighet med överenskomna ägarskapsprinciper när det gäller biståndsmedel till och genom FN-organ och globala fonder.
- Sverige bör formulera en uttalad policy och förhållningssätt kring hur man främjar ägarskap i biståndssamarbeten som inkluderar många partners.
Rapportförfattare
Niels Keijzer, forskare vid the German Development Institute / Deutsches Institut für Entwicklungspolitik (DIE) i Bonn, Tyskland
Stephan Klingebiel, ordförande för DIE’s Programme on Trans- and International Cooperation
Charlotte Örnemark, konsult baserad i Washington D.C
Fabian Scholtes, Desk Officer, Evaluation and Quality Management vid Misereor, the German Catholic Bishops’ Organisation for Development Cooperation