New Deal-avtalet från 2011 innebar ett genombrott i relationen mellan sviktande stater, givare, och civilsamhällsaktörer. Syftet var att förbättra utvecklingssamarbetet i konfliktdrabbade länder genom att röra sig bort från ständigt pågående krishantering mot ett samarbete baserat på ömsesidiga åtaganden.
I den här studien undersöker författarna hur Sverige tagit till sig och tillämpat New Deal-principerna. Huvudfokus ligger på landnivå i sex fallstudier: Afghanistan, Demokratiska republiken Kongo, Liberia, Mali, Somalia och Sydsudan under perioden 2011–2020.