Frågan om missbruk av traktamenten och reseersättningar i samband med seminarier och utbildningar i biståndsfinansierade insatser har fått begränsad uppmärksamhet inom svenskt utvecklingssamarbete. Samtidigt har just svenskt bistånd ett förhållandevis stort fokus på de länder och den typ av aktiviteter där befintlig litteratur beskriver att Per diem-problematiken är stor.
Denna underlagsrapport summerar befintlig kunskap om fenomenets påverkan på projekt, budgetar och incitament samt hur problemet bör hanteras av biståndsgivare. Genomgången innefattar befintlig litteratur, empirisk data från fältarbete i Etiopien, Malawi och Tanzania samt intervjuer med tjänstemän, företrädare för det civila samhället och givare.
Rapportens resultat presenterades under seminariet Carpe Per Diem – Bruk och missbruk av per diem och reseersättningar i internationellt bistånd (och vad givare kan göra åt saken).
Resultat i huvudsak
- Existerande praxis för traktamente kan delas upp i fyra kategorier: (a) ersättning som täcker resekostnader på ett effektivt sätt; (b) indirekt prestationsbelöning som uppfattas som en bonus; (c) oavsiktligt snedvridning av incitament; och (d) rent bedrägeri.
- Manipulation beror på: (i) otillräcklig kontroll; (ii) asymmetri mellan uppdragsgivare och agent; (iii) kollektivt misslyckande; (iv) och sammanhang som accepterar oegentligheter.
- I Tanzania tillhandahålls överdrivna betalningar som bonus, seminarier och workshops anordnas opportunistiskt och korruption tolereras.
- I Malawi uppmuntrar förutsättningarna informellt beteende som bryter mot regler, trots intern och extern revision.
- I Etiopien har det uppstått en informell praxis där inrapporterade antal dagar blåses upp för att kompensera för andra utgifter. Systemen möjliggör snedvridningar som ger upphov till manipulation av budgetar, högre priser och förfalskning av kvitton.
Rapportförfattare
Arne Tostensen, Senior forskare, Chr. Michelsen Institute