Den 20 juni 2016 bjöd EBA in till seminariet Sveriges arbete med de globala målen – vems ansvar? på Rosenbad. Magdalena Bexell och Kristina Jönsson från Lunds universitet presenterade sin EBA rapport Swedish Responsibility and the United Nations Sustainable Development Goals (EBA 2016:04).
Med hjälp av de 17 globala målen i Agenda 2030 ska världen utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla, uppnå jämställdhet samt säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser. Till skillnad från tidigare FN mål så är dessa universella, dvs. alla, inklusive Sverige, ansvarar för att nå dem. Författarna tar sin utgångspunkt i frågan om just ansvar och ansvarsutkrävande vad gäller arbetet med globala hållbarhetsmålen. Det är många aktörer som varit, är och kommer men ännu inte blivit inblandade i arbetet med agendan och målen och dessutom ska de globala, nationella, regionala och lokala nivåerna gemensamt implementera agendan. Det är en stor politisk utmaning som står framför oss. Därför är det högst relevant att sätta fokus på frågan om ansvar, mer precisit; hur fördelas ansvaret? vem ges ansvar, vem tar ansvar och vem kommer att utkrävas ansvar i arbetet? Genom att analysera den svenska policyprocessen i arbetet med de globala målen visar Magdalena Bexell och Kristina Jönsson på ett antal spänningar som politikerna kommer att behöva hantera framöver. Rapporten syftar till att spela in frågor om ansvar och ansvarsutkrävande och effekter av det till den pågående debatten om de globala hållbarhetsmålen som förs i regeringskansliet (ex genom det nya policyramverket för Sveriges utvecklingspolitik som remissbehandlas just nu); i riksdagen (kopplat till den PGU skrivelse som landade på riksdagens bord strax innan sommaren); i den tillsatta Agenda 2030 delegationen som ska rivstarta sitt arbete för att kunna presentera en nationell handlingsplan våren 2017; inom det civila samhället, hos myndigheter samt inom näringslivet (dessutom bör även allmänheten, i någon fas, involveras då detta inte riktigt skett ännu).
För att spela in en diskussion om detta i det pågående arbetet bjöd EBA in författarna samt en panel som bestod av Johan Hassel från just regeringens delegation för Sveriges genomförande av Agenda 2030, Pernilla Stålhammar, MP:s biståndspolitiska talesperson och ledamot i utrikesutskottet i riksdagen och Lovisa Hagberg, miljöpolicyansvarig på WWF och deltagare i Concords arbetsgrupp för Agenda 2030. Pernilla Stålhammar menade att det framförallt är målkonflikter och spänningar som de som författarna lyfter fram som är det viktigaste att hantera just nu. Det som PGU inte lyckades med, dvs. att hantera målkonflikter har Agenda 2030 arbetet nu mycket bra förutsättningar att lyckas med eftersom hela (med betoning på hela) regeringskansliet nu har inrättat en struktur att ansvara för arbetet. Stålhammar tror därför benhårt på att en verklig samstämmighetspolitik faktiskt kommer att komma till stånd. Agenda 2030 är PGU i en global kontext! Riksdagen är inte den viktigaste spelaren i arbetet utan Stålhammar vill se mer av det civila samhället framöver men framförallt akademin – som behöver visa sig och kliva in på banan. För att få en långsiktighet i arbetet föreslår Stålhammar att en proposition kanske bör läggas framöver men inte nödvändigtvis av den här regeringen. Lovisa Hagberg lyfte fram att det är ansvarsutkrävandet som är nyckelfrågan och för att det ska fungera behövs en tydlig process att relatera till. Istället för att skapa nya institutionella lösningar måste fokus just ligga på processer. D.v.s. farligt att gå den ”enkla” vägen att skapa nytt och tro att det är nyckeln i arbetet, istället måste man gå in i det ”svåra” och jobba fram en process som knyter ihop de delar som redan finns – också för att inte lockas till att plocka russinen ur kakan. Helhetsperspektivet är absolut nödvändigt och måste vara utgångspunkten. Johan Hasse lyfte frågan om delaktighet och jämförde med Agenda 21 rörelsen i mitten av 1990 talet som ju byggde på ett underifrån perspektiv och fick ett stort folkligt genomslag. Viktigt att dra lärdomar från den processen för att i möjligaste mån få till det lokala engagemanget i det arbete vi gör nu med Agenda 2030 och de globala (glokala?) hållbarhetsmålen. Precis som Hagberg pekar Hassel på det faktum att de globala målen ömsesidigt förstärker och stödjer varandra – därför är helhetsperspektivet avgörande för att nå framgång. Forskningens roll framöver i arbetet är väldigt viktig – framförallt den samhällsvetenskapliga forskningen som måste ta mer plats i arbetet med att ta fram indikatorerna för de globala målen. Det finns en resursbas på de svenska universiteten som bör nyttjas mycket bättre.
Det var mycket tid avsatt till diskussion och input från publiken vilket visade sig vara bra planerat då många ville ställa frågor och ge sin syn på det som kommer framöver. Många frågor riktades till Johan Hassel eftersom han representerade Agenda 2030 delegationen. Han gjorde klart att delegationens uppdrag är att ta fram en handlingsplan för hur Sverige ska agera nationellt men också internationellt. Intressant eftersom det i debatten inte har varit helt tydligt vem som ansvarar för just den internationella delen i arbetet. Kajsa B Olofsgård som varit Sveriges Agenda 2030 ambassadör och lett de internationella förhandlingarna menade att näringslivet måste vakna och se sin roll och sitt ansvar i arbetet. Från publiken kom också frågor kring hur det stuprörsformade regeringskansliet med sina olika departement ska lyckas jobba ihop sig kring Agenda 2030. Hur ska ett multilevel governance perspektiv genomföras i realiteten? Hur ska vi kanalisera näringslivets intresse i frågan till de pågående processerna? Tillsammans med publiken bidrog författarna och panelen till ett riktigt bra samtal om de kommande utmaningarna i arbetet med Agenda 2030 och vikten av att ta ansvar, ge ansvar, utöva ansvar, utkräva ansvar och framförallt känna ansvar för frågan. Detta är en fråga som kommer att diskuteras vidare pådet EBA seminarium om PGU (Sustaining a Development Policy: Results and Responsibility for the Swedish Policy for Global Development) som EBA planerar till september, i samband mmd att PGU skrivelsen ska diskuteras i Riksdagen.