Jakten på resultat eller effektivitet har varit en stor oro för Sida och det svenska offentliga biståndet sedan dess ”födelse” på 1960-talet. Sida har försökt att operationalisera denna politiska ambition genom att lansera och genomföra så kallade resultatinitiativ. Alla dess satsningar har dock bara haft en livslängd på 3-10 år. De har tjänat syftet ett tag men har sedan fallit ur användning efter en tid. Varför är det så?
Rapporten presenterades under seminariet The politics of the results agenda: What can we learn from development cooperation history in Sweden and the UK?
Resultat i huvudsak
Vinst, rädsla och andra känslor samt spänningen mellan solidaritet och effektivitet utgör tre mekanismer som drivit fem stabila, institutionaliserade element:
- Det tas för givet att Sverige ska ge offentligt bistånd, och det tas för givet att offentliga myndigheter ska kunna visa resultat.
- Tekniken, det vill säga resultatmatrisen, som används i initiativen är designad med ”extra allt”. Det kommer ur viljan att visa allt som var möjligt har gjorts.
- Reformsförsök möter svårigheter när det gäller genomförande, vilket leder till bristande efterlevnad och motstånd.
- De når en punkt då det är brådskande att göra något för att initiativet inte ska vittra bort. Man väljer då att återlansera, antingen genom att motivera om eller åter initiera. Detta är process mellan institutionalisering och avinstitutionalisering.
- Den information som samlas in anses vanligtvis inte vara användbar för beslutsfattare, vilket i sin tur leder till att reformen faller. Förhoppningen och misslyckandet att hitta bättre rapporteringskategorier är ett ständigt inslag.
Janet Vähämäki är forskare vid Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor (SCORE). 2017 disputerade hon på doktorsavhandlingen Matrixing Aid – The Rise and Fall of ‘Results Initiatives’ in Swedish Development Aid vid Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet. Denna rapport presenterar de viktigaste slutsatserna.