De första fallen av acquired immunodeficiency syndrome (AIDS) uppträdde i slutet av 1970-talet och sjukdomen utvecklades snabbt till en internationell epidemi under 80-talet. Vissa länder i Afrika har drabbats särskilt hårt, med en stor andel smittade i befolkningen. Sverige var ett av de länder som tidigt anslöt sig till den internationella insatsen för att bekämpa sjukdomen och har under de senaste fyra decennierna bidragit med betydandet resurser till den. Men hur har den svenska HIV-responsen utvecklats under dessa 40 år, och vilka lärdomar kan vi ta med oss från detta långa arbete?
EBA-rapporten The Swedish Aid Response to the HIV Epidemic: An Overview (2023:03) presenterar en deskriptiv analys av Sveriges internationella respons på HIV-epidemin från mitten av 1980-talet fram till idag. Den analyserar tre delar av Sveriges HIV-respons – stödet till Globala Fonden, det regionala stödet till Afrika söder om Sahara och det bilaterala samarbetet med Zimbabwe.
Författarna drar, baserat på en djupgående kvalitativ dokumentanalys och intervjuer med 42 nyckelpersoner inom den svenska HIV-responsen, fyra huvudsakliga slutsatser:
- Sverige har varit en pionjär inom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Detta har varit tydligt i HIV-responsen, där Sverige har förespråkat preventiva åtgärder med fokus på strukturella och socioekonomiska faktorer som bidrar till en persons risk för att bli smittad av HIV, såsom fattigdom, ojämlikhet och diskriminering
- Den svenska HIV-responsen har präglats av en bred systemansats och ett fokus på att främja och stärka nationella hälso- och sjukvårdssystem samt integration av HIV-responsen i den bredare SRHR-agendan.
- Sverige har varit en stark förespråkare för evidensbaserade interventioner och har bidragit med mycket stöd till HIV-forskning. Detta har bland annat lett till att Sverige inte ansåg det genomförbart att omedelbart satsa på antiretroviral behandling (ART) i låg- och medelinkomstländer, men har sedan dess blivit alltmer involverat i arbetet med att säkerställa tillgången till ART.
- Trots att Sverige är en liten aktör har man lyckats få inflytande i det multilaterala samarbetet. Detta har skett tack vare tillgången på kompetenta och erfarna experter och diplomater med både tematisk kunskap och kunskap om den globala biståndsarkitekturen, vilket har varit avgörande för Sveriges möjlighet att förespråka sin ståndpunkt inom många av den globala HIV-responsens områden.