Rapporten drar slutsatsen att resultatbaserad finansiering varit effektivt i vissa fall och under vissa omständigheter, men att effektivitet och kostnadseffektivitet inte har säkerställts på generell nivå. Detta beror på typ av finansieringsmetod, sektor, risknivå, (negativa) oväntade effekter och kostnadsökningar. Det innebär att effektiviteten inte bara beror på hur insatserna är designade och i vilket sammanhang de genomförs – vilket också tidigare syntesstudier visat – utan även på vilken typ av resultatbaserad finansiering som använts och inom vilken sektor.
Resultatbaserad finansiering tycks mest lämpligt att använda om målbilden för principal och agent inte överensstämmer i utgångsläget. Bistånds-formen verkar vara särskilt framgångsrik i att förmå kommersiella agenter att leverera varor eller tjänster till fattiga och utsatta målgrupper. Ofta vet vi emellertid inte om dessa programupplägg har oavsiktliga effekter (till exempel på resultatens kvalitet eller på angränsande områden), eller om de är kostnadseffektiva i jämförelse med andra alternativa insatser. Om incitament och motiv skiljer sig åt mellan principal och agent kommer också riskerna för manipulation, felrapportering eller otillbörlig påverkan på resultatindikatorer att öka.
Sammantaget tycks drivkraften bakom resultatbaserad finansiering inom sektorer som hälsa och utbildning vara mer föranledd av givarsidans behov att ”visa resultat” än överväganden om biståndseffektivitet.