Sverige är en viktig givare till det multilaterala systemet och arbetar för att uppnå bistånds- och utvecklingspolitiska mål genom betydande finansiellt stöd till multilaterala organisationer som Europeiska unionen, Förenta nationerna och Världsbanken. Dessa organisationer, och andra, utgör också viktiga arenor för svenska ansträngningar att främja sina utvecklings- såväl som utrikespolitiska prioriteringar. Men vad säger den samlade litteraturen om aktörer i påverkansarbetet, metoder för inflytande och framgångsfaktorer?
Författarna till denna rapport, Magnus Lundgren och Isabella Strindevall, har granskat och sammanfattat resultaten från akademisk och grå litteratur om inflytande i multilaterala biståndsorganisationer. De ger en översikt över litteraturen om inflytande i multilaterala organisationer, med fokus på de kanaler och strategier som länder använder för att uppnå inflytande.
En viktig slutsats är att inflytande i multilaterala organisationer härrör från ett kontinuerligt påverkansarbete som bedrivs via flera kanaler och använder en rad olika strategier och verktyg över tid. Vikten av tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser för att säkra formell representation och informella förberedelser och uppföljningsaktiviteter betonas också. Översikten visar att små stater, som Sverige, kan få inflytande genom att agera smart och tajma sina ansträngningar, prioritera frågor och skapa strategiska allianser.