När styrningen av offentlig verksamhet baseras på tillit kan detta leda till förbättrade resultat. Att bygga tillit är särskilt svårt inom utvecklingssamarbete, på grund av stora avstånd, ojämlika maktrelationer och komplexitet i verksamheten. I EBA-rapporten In Proper Organizations we Trust – Trust in Interorganizational Aid Relations undersöks hur tillitsbaserad styrningen är inom svenskt bistånd.
Rapporten presenterades under seminariet Tillit och kontroll – hur balanserar biståndet sin styrning mellan dessa?
Slutsatser:
- Tillit kan inte beordras fram.
- Tillit byggs utifrån en rad ”tillitskällor”.
- En viktig sådan källa är etablerade normer om hur en biståndsorganisation ”ska” fungera, bl a att den ska ha tillgång till starka kontrollsystem.
- En risk med sådana normer är att de kan leda till likriktning bland de organisationer som stöds, eftersom tillit främst sätts till organisationer som uppfyller normerna, oavsett vilka resultat som uppnåtts.
- En och samma organisation kan samtidigt visa både tillit och misstro – eftersom man växlar mellan rollerna som givare respektive mottagare av bistånd.
Författarna argumenterar bland annat för att mer vikt bör läggas vid relationer mellan nyckelindivider. Långvariga sådana kan bidra till högre tillit också mellan organisationer.
Rapportförfattare:
Susanna Alexius, rapportförfattare, docent, Stockholms Centrum för forskning om offentlig sektor (SCORE)
Janet Vähämäki, rapportförfattare, forskare och enhetschef, Stockholm Environment Institute (SEI), samt ledamot i EBA