Trots flera decenniers bistånd till fiskerisektorn, med många utvärderingar genomförda, finns det mycket få kända försök att analysera och dokumentera lärdomar från dessa insatser.
Denna studie är en systematisk kartläggning och en tematisk syntes av kunskaper och erfarenheter från utvärderingsrapporter om bistånd till fiskesektorn. Syftet är att ta fram nytt underlag till stöd för framtida insatser relaterade till mål 14 och de delmål som gäller fiskeri.
Rapporten presenterades under seminariet Fish Stocks and Aid Flows: Poverty Reduction in Times of Resource Depletion.
Resultat
- Under 1990-talet skedde en skifte i fiskebiståndet från insatser för ökade fångster mot insatser som syftar till styrning, övervakning och ett hållbart fiske.
- För att minska förekomsten av olagligt, icke rapporterat och oreglerat fiske, samt överfiske, krävs förbättrad uppföljning, liksom bättre reglerings- och genomförandeförmåga. Dessutom måste mer kraft ägnas åt frågor om alternativa inkomster för dem som förlorar på ökad övervakning.
- Det finns mer att tjäna på att öka värdet på fiskeprodukter än på att fånga större mängder fisk.
- Mycket fokus riktas mot övervakning av industriellt fiske, medan svårigheter med att övervaka småskaligt fiske knappt uppmärksammas.
- Att uppnå utvecklingsmålet om hållbara fiskefångster förefaller bara vara möjligt om världssamfundet anslår mer pengar till detta.
- Frågan om subventioner till fisket har fått relativt lite uppmärksamhet och det arbete som bedrivits
inom ramen för Världshandelsorganisationen, WTO, har hittills inte burit frukt.
Rapportförfattare
Gonçalo Carneiro, Senior analytiker vid Havs- och vattenmyndigheten, Göteborg.
Raphaëlle Bisiaux, Senior konsult på NIRAS, Stockholm.
Mary Frances Davidson, Projekt manager vid United Nations University Fisheries Training Programme (UNU-FTP), Reykjavik.
Tumi Tómasson, Chef för UNU-FTP, Reykjavik.
Jonas Bjärnstedt, Arbetar vid Havs- och vattenmyndigheten, Göteborg.