Denna studie intresserar sig för de centrala institutionerna inom jordbruksvetenskap i Sverige under efterkrigstiden: Lantbrukshögskolan, Veterinärhögskolan samt Skogshögskolan som senare slogs samman och bildade Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Syftet är att bidra till historien om vetenskaps- och teknikdriven jordbruksutveckling, i kontexten av jordbruk, skogsbruk och veterinärvetenskap.Målet är specifikt att analysera varför och hur svenska experter engagerade sig i utvecklingsarbete utomlands.
Resultat i huvudsak
- Utvecklingsarbetet var kopplat till en institutionell oro över agrarexpertisens framtid men lyckades inte återuppfinna sig själv när såväl jordbruks- och byråkratiska sammanhang förändrades.
- De experter som planerade och genomförde de svenska jordbruksinitiativen tog hänsyn till den lokala miljön men fastnade i en allmän universialistisk infallsvinkel som hindrade dem att se sambanden mellan det naturliga och det sociala.
- Avhandlingen visar vad som tenderar att hända när vetenskaplig rationalitet sätts i arbete i en ny miljö. Dess effekter kan vara båda produktiva och destruktiva.
Denna DDB-rapport är en sammanfattning av Karl Brunos avhandling i jordbrukshistoria, som han disputerade i juni 2016.