För snart tio år sedan påbörjade Sveriges regering ett aktivt arbete med att minska antalet samarbetsländer i det svenska biståndet – den så kallade landkoncentrationen. Motiveringen var att biståndet blir mer effektivt om man fokuserar på färre länder och färre sektorer inom varje land. Större bistånd till färre mottagare gör det möjligt att minska transaktionskostnaderna.
Rapporten undersöker effekterna av landkoncentrationen genom att analysera data från OECD-DAC och återbesöker argumenten för varför biståndets spridning bör minska.
Resultatet presenterades under seminariet Blir det bättre om man koncentrerar sig?
Resultat
- Argumenten för varför biståndets spridning bör minska håller fortfarande.
- Landkoncentrationen har haft viss effekt men spridningen har ökat igen på senare år.
Rekommendationer
- Svenskt bistånd kan koncentreras ytterligare.
- Det bilaterala biståndet bör fokuserar ytterligare till låginkomstländer med relativt starka institutioner.
- Ett sätt att minska spridningen är att ge en större del av det svenska biståndet till internationella organisationer som exempelvis FN, Globala Fonden och Världsbanken.
Rapportförfattare
Rune Jansen Hagen, Professor vid institutionen för ekonomi, Universitetet i Bergen