Formella utvärderingar av utbildningsbistånd har blivit vanligare, mer systematiska och viktigare för de efterföljande besluten om politik och programplanering. Vad kan vi lära oss av denna stadigt växande volym utvärderingar?
Studien är en syntes av utvärderingar av utbildningsbistånd som avser fånga komplexiteten i fenomenen utvärdering, bistånd och utbildning. Författarna går igenom viktiga frågor som berör utvärdering, bland annat den roll utvärderingarna kan spela och den ökande preferensen för kvasiexperimentella och experimentella tillgångavägssätt. Författarnas utgångspunkt är att utbildning, bistånd och utvärderingar är flerskiktade fenomen som formas av sina sammanhang och där utvärderingsstrategier som bygger på att företeelser analyseras utanför sin kontext riskerar bli partiella eller nå felaktiga slutsatser.
Rapporten presenterades under seminariet Aid to education – what works in a complex world?
Resultat (i urval)
- Trots löften om ökat stöd till utbildning har de senaste trenderna gått åt motsatt håll. Globalt har biståndet till grundläggande utbildning stagnerat eller minskat.
- Biståndets korta cykel kräver snabba utvärderingar på kort sikt, ofta långt innan de avsedda resultaten ens börjar bli märkbara vilket ofta resulterar i ytliga utvärderingar som ägnas åt det som kan mätas snabbt.
- I de fall positiva resultat kan mätas i ett senare skede, är det svårt att avgöra vilka faktorer framgången beror på.
- Utvärderingarna är sällan självkritiska eller självreflekterande.
- Den kunskapskumulation och det institutionella lärande som man förväntat sig uppstår ofta inte.
- Att anlita utomstående, ”objektiva” bedömare för att genomföra utvärderingar kan i en del fall stärka utvärderingsarbetet, medan det i andra fall gör utvärderingen mindre användbar.
Rekommendationer (i urval)
- Utvärderingar som görs för att bekräfta att biståndsmedlen används på avsett sätt bör begränsas till den rollen. Utvärderingarna som tillgodoser andra syften, exempelvis ökad lokal öppenhet och insyn eller redovisning av biståndsflöden, bör utformas och hanteras för dessa syften.
- Utvärderingar kan bli en empowering del av utvecklingssamarbetet som strukturerar ansvar när de är väl integrerade i insatserna, innefattar mottagardeltagande och ger formativa resultat.
- Utvärderingar som fokuserar på utbildarnas behov och användning har större sannolikhet att förbättra utbildningsresultat än utvärderingar som fokuserar på biståndsgivarnas krav på uppföljning
- Istället för att utforma utvärderingar med i stort sett ouppnåeliga målet att avgöra vad som fungerar och vad som inte fungerar bäst kan utvärderingar utformas för att undersöka hur vissa sakar fungerar under specifika omständigheter för att sedan användas för att förbättra både utbildningen och biståndsprocessen.
Rapportförfattare
Joel Samoff, professor, Stanford University
Jane Leer, forskningsspecialist, Rädda Barnen
Michelle Reddy, fil.dr, Stanford University