En av EBAs nya ledamöter är Åsa Regnér, generalsekreterare för Rädda Barnen. Hon har lång erfarenhet av att arbeta med mänskliga rättigheter och barnrättsfrågor inom politiken och i civilsamhället, i Sverige och internationellt.
Vem är du och hur kom du dit du är idag?
Jag är en inbiten feminist som har jobbat hela mitt yrkesliv med kvinnors och barns rättigheter. Jag föddes in i en familj med två högutbildade föräldrar, utan vare sig kontakter eller resurser, men med ett ständigt pågående samtal om samhälle och världsläge. Min mamma hade en osentimental inställning och präntade tidigt in i mig att som kvinnor behövde vi anstränga oss hårdare, förbereda oss bättre, och veta mer än männen. Det har hjälpt mig att komma dit jag är idag, men jag har också haft tur och träffat människor som har trott på mig.
Tidigt i yrkeslivet arbetade jag på en kvinnoorganisation i Bolivia och kom där till insikten att mänskliga rättigheter är universella. Kvinnor vill samma saker oavsett var i världen de lever, som att kunna utbilda sig, att slippa våld och diskriminering, att bestämma över sitt liv och sin kropp och att barnen mår bra. Mitt under arbetslöshetskrisen på 90-talet arbetade jag som handläggare inom arbetsmarknadsfrågor på Regeringskansliet. Det gav mig en inblick i hur ett samhälle i kris fungerar och jag lärde mig en del om vad det är som får ett samhälle att hålla ihop eller dras isär.
Vad fyller dina dagar och tankar nu?
Jag är bekymrad över vad som händer i världen. Under min tid på UN Women kontrollerade vi om medlemsstaterna levde upp till FNs globala mål 5 (Uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt). Vi kunde då konstatera att det gick långsamt framåt. Anledningen är förstås att det handlar om omfördelning av makt. Men i och med Covid och Rysslands invasion av Ukraina har utvecklingen avstannat helt. På vissa områden går det till och med bakåt. Något har hänt som vi måste uppmärksamma och ändra på!
Trots att barn och kvinnor är de som drabbas hårdast i kriser och konflikter är kvinnor sällan med vid förhandlingsborden. Och det märks tyvärr på resultaten. Trots att i stort sett alla människor i alla länder är överens om barnkonventionen så styr den allt mindre vid förhandlingar om konflikter, exempelvis mellan Palestina och Israel. Man beklagar att så många barn dör, men man agerar inte!
Som generalsekreterare för Rädda Barnen är jag glad över att vi har ett humanitärt maskineri för att stödja barn på plats. Har man som jag, inflytande och makt, måste man använda varje timme och varje krona till att förbättra barns rättigheter. Men det krävs också mer än läpparnas bekännelse från beslutsfattare världen över. Vi har ju en gång, under stor möda, enats om de mänskliga rättigheterna. Det behöver vi inte göra om, vi behöver bara göra allt för att leva upp till dem.
Hur ser du på EBA och din roll där?
På EBA hoppas jag kunna bidra med min kompetens inom jämställdhet och barns och kvinnors rättigheter. Sedan har jag ju även insikter från det inre livet i frivilligorganisationer, regeringen och FN. Jag vill lyfta fram betydelsen av multilaterala organisationer och FN:s unika roll, inte minst nu med så många väpnade konflikter i världen. Jag tycker också att det är viktigt att belysa hur civilsamhällets roll i biståndet snabbt håller på att förändras mot en allt tuffare situation.
EBA har ledamöter med en stor bredd av kompetens, inom många ämnesområden och från forskning till praktisk verksamhet. Det ger oss olika ingångar till analysen av biståndet. Det finns många aktörer som följer upp insatser och det görs mängder av utvärderingar, men EBAs oberoende position, fokus på saklighet och noggrannhet och, skulle jag vilja säga, uppriktiga önskan att förstå och få fram mer kunskap, det är något som skiljer ut EBA och som gör att jag känner att det är ett värdefullt sammanhang för mig att vara en del av. I en tid av desinformation är det oerhört viktigt med underbyggd kunskap.