Den 27.1 presenterades EBA rapporten ”Business and Human Rights in Development Cooperation – has Sweden incorporated the UN Guiding Principles?” (EBA 2015:08) som är skriven av människorättsjuristen Sandra Atler och Rasmus Kløcker Larsen som är forskare på SEI Stockholm i bl.a. styrning kopplad till vattenresurser, jord- och skogsbruk, och utvinningsindustrin.
Författarna har granskat hur fem statliga institutioner (bl.a. SIDA och Swedfund) förhållit sig till och arbetat med MR i samarbete med företag. Författarna granskade även Utrikesdepartementet och Näringsdepartementet, som är de två ansvariga departementen för framtagande av policy och tydliga riktlinjer inom ett hållbart och rättvist företagande med respekt för de mänskliga rättigheterna inom denna typ av verksamhet. Rapporten lyfter fram gruvnäring som ett område där olika intressen riskerar att hamna i konflikt. I den afrikanska gruvnäringen finns det bl.a. två projekt (MeetingPoints Mining och SystematicFacilitator Service) som är svenskfinansierade.
Utgångspunkten för analysen är på FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter (United Nations Guidning Principles on Business and Human Rights/UNGP) som antogs 2011. Principerna är internationell standard inom området för MR och företagsamhet. UNGP fastställer att företag bör ha olika processer (ofta kallat för ”human rights due diligence”) i syfte att identifiera, hantera samt redogöra sin påverkan på mänskliga rättigheter.
Rapporten lanserades på ett seminarium under rubriken ”Business and Human Rights in development cooperation – is Sweden on the right track? EBAs ledamot Anna Nilsdotter (som bland annat tidigare var vice VD på hållbarhetskonsultföretaget Enact Sustainables Strategies modererade seminariet. Författarna presenterade kort sin rapport och sina slutsatser, efter det kommenterade Elin Wrzoncki (Senior Konsult på The Danish Institute for Human Rights) på rapporten. Hon pratade också om det danska arbetet med att ta fram en National Action Plan. Även Swedwatchs researcher Théo Jaekel (jurist med specialinriktning på FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter) deltog i det efterföljande panelsamtalet.
Under seminariet diskuterades frågor så som hanteringen av olika intressen (ex. näringspolitik, bistånd, MR, och den privata sektorns målsättningar) och hur dessa skall hanteras vid en potentiell intressekonflikt. I diskussionen frågade deltagarna vilka områden som är mest aktuella, och vad konsekvensen kan bli om dessa frågor inte lyfts fram och hanteras. Ytterligare en viktig fråga som ställdes är vem som egentligen har eller skall ha implementeringsansvar samt vem skall följa upp att åtaganden och riktlinjer följs osv.
Sandra lyfte fram att till skillnad från exempelvis miljö och hållbarhetsfrågor uppfattas MR som ”soft law” och inte något som företag har en direkt skyldighet att respektera och arbeta för. Théo poängterade även vikten av att den svenska staten bör föregå med ett gott exempel i dessa frågor. Rapporten konstaterar att den svenska staten är ytterst ansvarig för att MR följs när svenska företag har verksamhet i andra länder. I slutsatsen påpekas det att ”utan ordentliga riktlinjer och rutiner utsätter sig den svenska staten för risken att (o)medvetet äventyras statens människorättsförpliktelser när den engagerar företag som en motor för utveckling”.
På vilket sätt kan då företagsverksamhet påverka mänskliga rättigheter?
Mänskliga rättigheter (MR) är den delen av folkrätten som i fredstid (och i krigstid men med vissa inskränkningar) kontrollerar och reglerar relationen mellan stater och enskilda människor d.v.s. skapar skyldigheter för staten och rättigheter för individer. MR innefattar bland annat rätten till hälsa, arbete, liv och utveckling, personlig säkerhet och land rättigheter, det finns även specifika rättighetsdokument för olika extra utsatta grupper så som bl.a. barn, kvinnor, minoriteter och ursprungsbefolkning. Dessa olika rättigheter är även några av de områden som kan påverkas av den ökade företagsverksamheten lokalt men även globalt. Som företag är det viktigt att kunna hantera och framförallt förstå sin påverkan och i vilken utsträckning det kan ske. Näringslivets inflytande och makt har även ökat i låg- och medelinkomstländer under en längre tid, det parallellt med krav och förväntningar på företag bör ta mer ansvar i rättighetsutvecklingen. Det innebär också bl.a. att svenska företag har ett ansvar att försäkra sig om att det inte sker kränkningar mot MR inom något område där företaget är aktivt. Inom detta ansvar inkluderas även samarbetspartners, kunder och leverantörer. Staten har också ett tydligt ansvar för att förhindra kränkningar mot MR vid samarbeten och främja näringslivsutveckling. Statens roll är i fokus för den nya rapporten, som handlar om statens ansvar för att hantera MR på ett bra sätt i svenskt bistånd.
Ett exempel på fall där företagsverksamhet påverkar MR är i Niger. (Detta är även ett exempel där biståndsaktörer har hamnat i blåsväder på grund av att de inte fullt ut har varit uppmärksamma på riskerna och påverkan av företagsverksamheten.) Niger har den fjärde största Uraniumproduktionen i världen, därmed är också flera olika internationella företag inblandade i utvinningen av grundämnet. Representanter för den lokala befolkningen och företrädare för regeringen i landet har utryckt oro och riktat klagomål mot den pågående utvinningen. Klagomålen har bl.a. rört den radioaktiva föroreningen, vattenresursförbrukningen, arbetsrelaterade sjukdomar för gruvarbetare samt markresurser. Dock uppmärksammas inte alltid de risker eller miljöpåverkan som är förknippade med gruvsektor, i det styrdokument som existerar mellan deras utvecklingspartners, däribland Världsbanken, EU och Afrikanska Utvecklingsbanken osv.
Amnesty, Fair Action och Amazon Watch är några organisationer som rapporterat om andra fall där mänskliga rättigheter riskerar att (och har) åsidosätts till förmån för ekonomisk utveckling och lönsamhet i näringslivet. Organisationerna har lyft bland andra Belo Monte i Brasilien, Apoteken i Sverige, Shells oljespill i Nigerdeltat och de svenska turistparadisen.
Rekommendationer till statliga aktörer och företag som vill undvika kränkningar mot MR;
- Skapa policy, gör riskanalys och genomför utbildningar inom MR och rättvis verksamhet, ex. företag skall inte använda sig av fabriker som exploaterar sin personal eller använder sig av barnarbetare.
- Det krävs transperens om policy, rutiner, metoder (rörande bl.a. risker och resultat i relation till mänskliga rättigheter). I EBA-rapporten kunde endast Swedfund lämna ut information om aktuella riktlinjer och hur de operationaliserades.
- Det måste finnas ledningssystem som bl.a. skapar system för åtgärder och utredning vid ex. rapportering av kränkningar mot MR.
- Företag bör även använda sitt inflytande för att främja MR i de områden där de opererar.
Jessica Karlsson, praktikant på EBA-kansliet.