Den 8 mars 2017 anordnade EBA ett seminarium – Animal health matters – där rapporten Animal health in development – its role for poverty reduction and human welfare lanserades. Seminariet hölls den här gången på Sida. I sin presentation av rapporten lyfte författarna Ulf Magnusson, Jonathan Rushton och Arvid Uggla fram flera viktiga argument för varför djurhälsofrågan är så viktig i ett utvecklingsperspektiv. Många människor hålls kvar i fattigdom genom att sjuka djur har låg produktivitet. Bönder och herdar är många gånger marginaliserade i samhället vilket ytterligare försvårar deras möjligheter att ta sig ur fattigdom. Det är också en viktig klimatfråga, bland annat då sjuka djur har markant högre utsläpp av koldioxid. Djurhälsa och god djurhållning handlar inte minst om att tackla en av vår tids absolut största globala utmaningar, den alltmer utbredda antibiotikaresistensen (AMR) som varken tar hänsyn till gränser eller arter. Att djurens hälsa handlar om vår hälsa tydliggörs inte minst genom AMR-frågan.
Flera av de globala hållbarhetsmålen som FN tagit fram är direkt relaterade till frågan om djurhälsa. Författarna själva pekar på tydliga kopplingar till fattigdomsmålet (nr 1) och målet om att utrota hunger (nr 2) men även på målen om ekonomisk tillväxt (nr 8), klimat/miljö (nr 13, 15), hälsa (nr 3) och jämställdhet (nr 5). Just kopplingen till jämställdhetsmålet är viktig. Rapporten pekar på att många kvinnor är djurägare och att en viktig jämställdhetsaspekt ligger i potentialen att stärka kvinnors ekonomiska oberoende och egenmakt genom bättre förutsättningar för sin djurhållning. Cecilia Nordin van Gansberghe från Näringsdepartementet refererade till tidigare beräkningar från FAO om att en liknande resurstilldelning till kvinnor som till män i utvecklingsländer kan minska fattigdomen med 150 miljoner människor. Barbara Wieland från forskningsinstitutet ILRI, tyckte att rapporten kunde ha lyft just jämställdhetsaspekten ytterligare och fokuserat på kvinnors roll som boskapsägare och uppfödare. Många kvinnor gör det mest riskfyllda delarna av arbetet, t.ex. tar hand om sjuka djur och är med vid förlossningar. Ett visst samband kan ses mellan kvinnliga boskapsägare och ökad vikt och längd hos barn.
Ola Möller från Sida, pekade på djurhälsans relevans för ytterligare globala hållbarhetsmål, som urbanisering och hållbara städer (nr 6 och 11), vatten (nr 9) och hållbar konsumtion (nr 12). Urbaniseringen är en utmaning för alla samhällen och det påverkar djurhållningen och matproduktionen på flera plan. Ett annat problem är att landsbygden sällan är politiskt prioriterad vilket gör det svårt att driva en landsbygdspolitik som tar hänsyn till jordbruksfrågor kopplade till djurhållning och djurhälsa. Det svenska biståndets ambition att utforma insatser i linje med parterländers egna prioriteringar kan ibland komma i konflikt med den svenska strategin. En huvudpoäng är att djurhälsa inte bör ses som ett separat, avgränsat, område. Om biståndet ska utgå från ett fattigdomsperspektiv behövs en helhetssyn. Frågan om djurhälsa bör därför sättas i en utvecklingskontext. Detta kan också hjälpa till att i ökad grad prioritera landsbygdspolitik i samarbetsländer.
Ett stort problem är att det idag saknas både kunskap om och verktyg för att analysera effektiviteten av djurhälsoinsatser på motsvarande sätt som inom folkhälsa, vilket ger förutsättningar att utarbeta, följa upp och utvärdera hälsossystem. Panelen och författarna var eniga om att det behövs mycket mer forskning, framförallt i form av satsningar på nationell forskning- och utbildningskapacitet. Veterinärer måste kunna utbildas på plats. Jordbruksfrågor måste knytas närmare till hälsofrågor och kunskapen från forskningen måste tillgängliggöras. Det svenska sandwichprogrammet som utbildar forskare lyftes fram som en viktig modell. För att få bukt med implementeringsproblemen lyftes poängen med att bättre integrera naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig forskning i djurhälsofrågor.
Ur ett svenskt perspektiv är frågor om djurhälsa och djurvälfärd, och kanske framförallt AMR, tydliga PGU-frågor, d.v.s. frågor som skär genom alla politiska ansvarsområden. Men PGU verkar vara en utmaning att få till i praktiken, menar Gun-Britt Andersson, EBA. Diskussionen landade i att begreppet One Health – insikten att det inte går att separera djurhälsa och folkhälsa – för att tas på allvar förutsätter ökad prioritering av djurhälsosystem. Detta är långtifrån enbart en fråga för biståndet. Frågan är vad Agenda 2030 kan skapa för möjligheter till nya integrerade ansatser i praktiken, inte bara i teorin.