Sociala trygghetssystem lyfts i Agenda 2030 fram som ett viktigt verktyg för att minska fattigdom. Olika former av sociala trygghetsprogram, som exempelvis kontantbidrag, matransoner eller arbetsmarknadsprogram har snabbt blivit hörnstenar i både nationella strategier för fattigdomsminskning och i internationella utvecklingsprogram.
Denna litteraturöversikt tittar på hur sociala trygghetssystem skulle kunna integrera ett könstransformerande perspektiv, inklusive en analys av maskuliniteter och maktförhållanden, med syftet att göra systemen mer effektiva och hållbara.
Rapporten presenterades under seminariet Enhanced gender equality through social protection programmes – what do we know?
Slutsatser
- De flesta sociala trygghetsprogram stärker könsroller och normer genom att huvudsakligen rikta sig till kvinnor. Detta baserat på antaganden om att kvinnor är mer benägna att använda pengar till förmån för hela hushållet.
- Några sociala trygghetsprogram har gjort en ansats att avlasta kvinnor genom att via staten erbjuda bidrag till barnomsorg, men inget program har uppmuntrat män att engagera sig i omsorgsarbetet. Inget program har heller brutit ner schablonbilden av omsorgsgivaren som kvinna.
- Några få sociala trygghetsprogram har inkluderat transformerande element, såsom grupper för män och kvinnor vilka tar sig an större frågor kring gemensamt beslutsfattande, hushållsekonomi och fördelningen av hushållsarbete.
Rapportförfattare
Meagan Dooley, Research Analyst, the Brookings Institution
Dr. Ruti Levtov, Director of Research, Evaluation, and Learning, Promundo
Dr. Jeni Klugman, Managing Director, Georgetown Institute for Women
Abby Fried, Senior Program Associate, Promundo
Kate Doyle, Senior Research Officer, Promundo
Dr. Gary Barker, CEO, Promundo