I sin granskning 2013 påpekade Development Assistance Committee (DAC) att Sveriges bistånd är tunt fördelad över ett brett spektrum av länder och sektorer. Granskningen menar att Sveriges åtagande att fokusera biståndet mot färre länder och tematiska områden inte har uppfyllts och att arbetet för att minska fattigdom bör koncentreras ytterligare.
Rapporten undersöker det svenska bilaterala biståndets fattigdomsinriktning och koncentration samt jämför det med det bilaterala biståndet som bedrivs av Danmark, Storbritannien och USA. Fattigdom mäts genom monetära mått liksom två icke-monetära indikatorer.
Rapporten var en av två rapporter som presenterades under seminariet Svenskt bistånd – för de fattiga?
Huvudsakliga slutsatser
- Sverige gör bra ifrån sig när det kommer till att rikta sitt bistånd till de fattigaste länderna.
- Sverige betalar ut en blygsam andel (25%) av sitt landsspecifika bistånd till länder med lägre medelinkomst, med tanke på att cirka tre femtedelar av världens fattiga bor i dessa länder.
- Sverige är relativt generöst i biståndet till övre medelinkomstländer.
- Sveriges bilaterala bistånd är mindre progressivt (det vill säga mindre fokus på fattigdom) än biståndsprogrammen i Danmark och Storbritannien men mer progressivt än USA.
- Sveriges bilaterala biståndsprogram är också mer progressivt än alla DAC -givare tillsammans, särskilt bland låginkomstländer.
Rapportförfattare
Bob Baulch, Professor, RMIT University Vietnam