I dagens geopolitiska läge överlappar utvecklingsbiståndet i allt högre grad utrikes- och säkerhetspolitiken. Givarnas närvaro och beteende har väldokumenterade effekter på mottagarländerna, inte bara ekonomiskt utan också när det gäller att forma politiska preferenser, institutionellt förtroende och sociala attityder.
Rysslands växande engagemang i Afrika är ett exempel där strategiska åtgärder i form av handelsavtal, medieägande och politisk intervention sannolikt kommer att påverka traditionella givarintressen. Om givarnas strategier förändras som svar på Rysslands engagemang kan dessa förändringar få långsiktiga konsekvenser för utvecklingen och geopolitiken.
I denna rapport använder författaren en innovativ kombination av geospatiala data, opinionsundersökningar och konfliktkartläggning, där ryska och Wagner-relaterade aktiviteter används som indikatorer för bredare former av ryskt inflytande. Rapporten jämför regioner med och utan, samt före och efter, ryska aktörers ankomst för att bedöma inflytandet på utvecklingsbiståndet och på medborgarnas åsikter över hela kontinenten.
Författaren konstaterar att reaktionerna inte är enhetliga. Vissa västerländska givare drar sig tillbaka från omtvistade områden, medan andra anpassar eller intensifierar sitt engagemang. Dessutom kan Rysslands inblandning, snarare än att öka medborgarnas stöd för ryska värderingar och prioriteringar, främja positiva åsikter om USA:s ledarskap, även om det undergräver förtroendet för demokratiska normer.
Resultaten påminner oss om att utvecklingssamarbete inte sker i ett vakuum: närvaron av militära entreprenörer, desinformationsinsatser och transaktionsbaserade partnerskap kan förändra inte bara det operativa utrymmet för biståndsaktörer, utan också förtroendet för demokratiska institutioner, mänskliga rättigheter och inkluderande styrning. Denna insikt är viktig för ett utvecklingssamarbete som strävar efter att åstadkomma meningsfulla effekter.
Rapporten varnar för att västerländska tillbakadraganden kan skapa ett vakuum som auktoritära aktörer snabbt fyller. Författaren rekommenderar därför fortsatt närvaro, bättre strategisk kommunikation och ökad samordning mellan givare. Dessutom lyfts behovet av detaljerad geografisk data för att förstå och hantera förändrade geopolitiska förhållanden.