Läs intervjun med Niklas Bengtsson som den 15 april 2026 tillträdde som ny ledamot i Expertgruppen för biståndsanalys (EBA). Niklas vill, med stöd i sin långa erfarenhet av biståndsutvärdering och utvecklingsekonomisk forskning bidra till att stärka evidensbaserade prioriteringar i en alltmer komplex biståndskontext.
Niklas Bengtsson är professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet. Foto: Mikael Wallerstedt
I sin forskning har Niklas arbetat med både randomiserade fältexperiment och observationsstudier, bland annat i Sydafrika och Tanzania, med fokus på barns hälsa, utbildning och utveckling. Han har lett flera forskningsprojekt som utvärderar biståndets effektivitet, inklusive civilsamhällets roll. Hans forskning rör utvecklingsekonomi med särskilt fokus på Afrika söder om Sahara, men han har även mångårig erfarenhet av forskning inom offentlig ekonomi.
Varför tackade du ja till uppdraget som ledamot i EBA?
Jag tackade ja eftersom det är ett uppdrag som känns både viktigt och meningsfullt i en tid när biståndsfrågorna verkligen står i fokus. Behoven är stora och i vissa fall växande, samtidigt som det finns nya politiska prioriteringar och ett mer komplext geopolitiskt läge att förhålla sig till.
Det gör att frågan inte bara handlar om hur mycket bistånd som ges, utan om hur det ges och vad det faktiskt leder till. Det är frågor som jag tycker är både intressanta och angelägna att arbeta med.
Vad tror du att du kan bidra med i expertgruppen?
Jag är nationalekonom i grunden och har arbetat mycket med kausal inferens – alltså hur vi kan dra trovärdiga slutsatser om orsak och verkan. I min egen forskning har jag ofta använt randomiserade studier, men jag ser dem som ett verktyg bland flera.
Samtidigt är det viktigt att inte glömma att nationalekonomisk teori och empiri, även utanför direkta experiment, har gett oss mycket kunskap om vad vi kan förvänta oss fungerar. Den typen av insikter är centrala när man ska göra prioriteringar i biståndet, inte minst givet det uppdrag som exempelvis Sida har.
Jag hoppas kunna bidra med ett sätt att tänka systematiskt kring evidens och utvärdering, där olika metoder får spela olika roller. För mig handlar det i grunden om att försöka förstå vad som fungerar, varför det gör det och i vilka sammanhang.
Vad ser du mest fram emot i arbetet inom EBA?
Jag ser fram emot att få inblick i hur bistånd fungerar i praktiken och att arbeta tillsammans med personer som har andra erfarenheter än jag själv.
Det jag tycker är särskilt spännande är mötet mellan människor som drivs av viljan att göra gott – att förbättra världen – och den mer analytiska, ibland ganska krävande, ansatsen från akademin. I just den skärningspunkten tror jag att mycket intressant kan hända, inte minst för yngre forskare och praktiker som vill kombinera engagemang med analytisk skärpa.
Finns det något särskilt du hoppas att du och EBA ska åstadkomma framöver?
Jag hoppas att vi kan bidra till att göra evidensfrågor mer levande och relevanta i biståndsdebatten – inte bara som något tekniskt, utan som en naturlig del av hur man tänker kring prioriteringar och insatser.
Om EBA kan fortsätta vara en plats där olika perspektiv möts, och där praktisk erfarenhet och akademisk stringens samspelar, tror jag att det kan bidra till både bättre beslut och ett större intresse för biståndsfrågorna.