Institutionell utveckling och insatser för att motverka korruption har länge varit prioriterade frågor inom internationellt bistånd. Rapporten utgör en kommentar till varför biståndsagendan har misslyckats och vad biståndsaktörer bör göra för att främja en positiv utveckling och minskad korruption.
Författarna gör en systematisk genomgång och analys av tillgänglig forskning om varför vissa länder är mer framgångsrika än andra när det gäller att skapa mänsklig välfärd. De visar att betydelsen av välfungerande samhällsinstitutioner har kommit att inta en dominerande ställning vad gäller att förklara skillnader i utveckling mellan olika länder.
Rapportens resultat presenterades under seminariet Time to reconsider the development agenda and to focus on the enemy number one?
Resultat
- Efter snart 25 års intensiv forskning inom detta område kan man inte peka ut ett enda specifikt biståndspolitiskt initiativ som visar sig påtagligt kunna reducera korruptionen i något mottagarland.
- Standarddefinitionen av korruption ger relativism och en felaktig teoretisk föreställningsram om vad som utgör problemets grundläggande natur.
- Fem institutionella förändringar har ett positivt samband med ökad kvalitet i samhällsstyrningen. Dessa är a) ett fungerande och legitimt skattesystem, b) en meritbaserad rekrytering och befordring av offentligt anställda, c) allmän och fri skolutbildning, d) jämställdhet mellan kvinnor och män i den offentliga sfären och e) en professionell nationell revisionsverksamhet vars resultat görs allmänt tillgängliga.
Rekommendationer
- Om syftet med svenskt bistånd är att öka ”mänsklig välfärd” så borde den del av biståndet som går till att stärka kvalitén i samhällsstyrningen och öka kapaciteten i den offentliga förvaltningen stärkas.
- Det skulle vara en fördel om den svenska utvecklingspolitiken i både sin praktik och officiella policydokument
gjorde åtskillnad mellan demokratibistånd och stöd för att öka kvaliteten i samhällsstyrningen.
Rapportförfattare
Bo Rothstein, August Röhss professur, Göteborgs universitet
Marcus Tannenberg, doktorand, Göteborgs universitet