Sverige har, åtminstone sedan 1990-talet, redovisat kostnader för asylmottagande i hemlandet som bistånd. Då Sverige budgeterar för att det totala biståndet ska uppgå till en bestämd volym (tidigare i form av mål om en procent av BNI, nu en fast summa) innebär ökade (minskade) kostnader för asylmottagande minskningar (ökningar) i övrig biståndsverksamhet. En direkt konsekvens av detta system med så kallade avräkningar är därför en osäkerhet om storleken på biståndets övriga delar under ett visst år.
Med ambitionen att bidra med ett underlag som beskriver systemet med avräkningar för migrationskostnader har kanslierna hos Expertgruppen för biståndsanalys och Delegationen för migrationsstudier gemensamt tagit fram denna underlagsrapport.