Syftet med studien är att etablera ett utvecklat kunskapsunderlag om relationen mellan Sveriges säkerhets- och utvecklingspolitik. Detta inkluderar att identifiera potentiella synergier, överlappande eller samstämmiga mål, samt områden där det kan finnas målkonflikter eller risker. För att fördjupa underlaget kommer studien också belysa hur Sverige prioriterar dessa frågor idag, samt hur andra länder arbetar med säkerhets- och utvecklingspolitik.
Regeringen har i sin reformagenda för biståndet, ”Bistånd för en ny era – Frihet, egenmakt och hållbar tillväxt” (2023), betonat att Sveriges internationella bistånd och utvecklingspolitiken är en del av svensk utrikespolitik. Den ska driva och värna svenska intressen, och utvecklingspolitiken ska samordnas med bland annat säkerhetspolitiken i detta syfte. Regeringen beskriver en rad hot mot Sverige och vår omvärld, och slår fast att ”Utvecklingssamarbetet är ett av de viktigaste utrikespolitiska verktygen för att driva och värna svenska intressen samt möta de utmaningar som vi och världen står inför”.
Även från det säkerhetspolitiska hållet är regeringens ambitioner om en nära koppling områdena emellan tydlig. I den nationella säkerhetsstrategin (2024) är flera av målsättningarna tydligt kopplade till områden av betydande vikt inom utvecklingssamarbetet, som demokrati, migration, hälsa och klimat. Biståndet framställs också som ett viktigt verktyg för att möta dessa hot. Regeringen har uttalat att den nationella säkerheten är dess viktigaste uppgift. Samtidigt som regeringen lyft relationen på en övergripande politiknivå så har den ännu inte tydligt omsatts i mer specifik styrning.
Inom ramen för studien kommer en serie rundabordssamtal med expertis på området organiseras. En allokeringsstudie och en internationell utblick kommer också genomföras.
Projektledare på EBA:
Númi Östlund