Bangladesh har genomgått betydande ekonomisk utveckling de senaste åren, men graden av extrem fattigdom är fortsatt hög bland minoritetsgrupper. Denna studie undersöker hur exkludering, diskriminering och strukturella hinder bidrar till multidimensionell fattigdom bland etniska och religiösa minoriteter. Rapporten bidrar med värdefulla insikter för beslutsfattare och utvecklingspartners i arbetet för en mer inkluderande utveckling.
Författarna bidrar till en bättre förståelse av fattigdomens många dimensioner genom att utforska samspelet mellan etnicitet, religion, diskriminering och fattigdom i Bangladesh, en viktig men underutforskad dimension av marginalisering. Resultaten understryker behovet av att gå bortom ekonomisk tillväxt och generiska åtgärder för att minska fattigdomen, och förespråkar skräddarsydda strategier som tar itu med strukturell exkludering och främjar rättigheterna för de mest missgynnade.
Ur ett utvecklingsperspektiv är studien av särskild betydelse. Bangladesh strävan efter att utrota fattigdomen och uppnå en hållbar ekonomisk tillväxt är beroende av att behoven hos dem som är längst efter tillgodoses. På samma sätt testas landets demokratiska åtaganden genom i vilken utsträckning det upprätthåller marginaliserade befolkningsgruppers grundläggande rättigheter. Dessa mål ligger i linje med Sveriges prioriteringar inom internationell utveckling, inklusive att främja rättvisa, skydda mänskliga rättigheter och främja inkluderande samhällsstyrning.
Med hjälp av kvalitativa metoder som fångar upp röster och erfarenheter från medlemmar i marginaliserade grupper, ger denna rapport insikter till internationella utvecklingspartner, inklusive Sida, samt beslutsfattare i Bangladesh. Genom att fördjupa förståelsen för extrem fattigdom och förespråka kalibrerade och samordnade insatser stödjer den arbetet med att främja ansvarsutkrävande, förstärka marginaliserade röster och säkerställa att utvecklingen verkligen gynnar alla.
Studien diskuterar en rad policyimplikationer av relevans för beslutsfattare i Bangladesh samt för multilaterala och bilaterala utvecklingspartners, däribland Sida. Dessa fokuserar till stor del på åtgärder för att ”synliggöra” marginaliserade minoritetsgrupper i Bangladesh, vilket är en förutsättning för att minska deras extrema fattigdom och marginalisering.