Korruption inom biståndet är en återkommande fråga i samhällsdebatten. I denna underlagsrapport sammanställer rapportförfattaren slutsatser från akademisk och grå litteratur kring korruptionens omfattning inom biståndet. Översikten berör primärt korruption inom biståndet och inte korruption som utvecklingshinder. En övergripande slutsats är att sambandet mellan utvecklingssamarbete och korruption är mångfacetterat och kontextberoende.
Huvudsakliga slutsatser:
- Korruption har en negativ inverkan på biståndets resultat. Korruption är ett globalt problem som inte endast förekommer i fattiga länder. Det internationella samtalet och påverkansarbetet kopplat till antikorruption behöver därmed pågå på alla nivåer, överallt.
- Bistånd kan både öka och begränsa korruption i ett partnerland. Vissa av biståndets effekter på korruption kan påverkas från givarhåll.
- Varken korruptionens totala globala omfattning eller kostnad kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. Siffror kring förekomsten av korruption inom biståndet varierar kraftigt, vilket sannolikt beror på olikartade definitioner av eller mått på korruption, metoder för datainsamling och kontexter.
- Korruptionen förefaller vara högre i länder och samhällen där behov, fattigdom och utsatthet är högre. Exempel på sektorer eller processer där korruptionen är särskilt utbredd är infrastruktur, vattensektorn, offentliga upphandlingar och hälsosektorn.
- Kunskapen om det bilaterala respektive multilaterala biståndets olika möjlighet att hämma korruption är begränsad. Slutsatser kring förekomsten av korruption inom olika stödformer – kärnstöd kontra projektstöd och statligt kontra icke-statligt bistånd – är även de tvetydliga.
Rapportförfattare:
Helena Hede Skagerlind, utredningssekreterare, EBA