Det svenska utvecklingssamarbetets respons på hivepidemin – vad kan vi lära?

Hivepidemin har varit en av de stora hälsoutmaningarna genom utvecklingssamarbetets historia. Från ett biståndseffektivitetsperspektiv är hivresponsen intressant bland annat utifrån den snabba förändringen av kunskapsläget över tid och den lärandeprocess som detta har skapat. Förändringar i epidemins natur, utvecklingen av medicinsk, teknisk och socioekonomisk kunskap om epidemin, drabbade befolkningar, förebyggande insatser och behandling och en förändrad syn på hiv och aids i samhället, har gjort att epidemin har varit i ständig förändring. Responsen har därmed behövt anpassas kontinuerligt.

Syftet med studien är att granska och lära av Sveriges internationella respons på hivepidemin och ge insikter i hur policyutformning och implementering har anpassats utifrån den föränderliga situationen. Studien kommer att beskriva och analysera hur den svenska responsen sett ut och hur den har förändrats över tid. Studien kommer också att svara på frågor som till exempel: Hur och var har Sverige bidragit med resurser och påverkat system, organisationer och initiativ? Vilka var de faktorer och trender som påverkade de beslut som Sverige tagit som en global aktör inom utvecklingssamarbetet mot hivviruset?

Författare:
Pam Baatsen, Senior Advisor, KIT

Dennis van Wanrooij, Associate Professor, KIT

Coen Buvelot, Junior Advisor, KIT

Hannah Kabelka, Junior Advisor, KIT

Thyra de Jongh, Consultant, Technopolis Group

Gerwin Evers, Consultant, Technopolis Group

Josefine Olsson, Consultant, Technopolis Group

Liana Petrosova, Consultant, Technopolis Group

Noor Tromp, Advisor, KIT

Referensgruppens ordförande: Julia Schalk

Projektledare vid EBA: Helena Hede Skagerlind