Enprocentmålet fastställdes av riksdagen för snart femtio år sedan. Sedan dess har det varit en närmast självklar del av den svenska utvecklingspolitiken. Att sätta ett utgiftsmål har rimligtvis stora effekter på hur utvecklingspolitiken utformas i praktiken. Det påverkar sannolikt inte bara biståndets omfattning utan även dess inriktning och effektivitet. För att få en bättre insikt i bakgrunden till målet, ge en bild av hur det fungerar och fundera kring alternativ har EBA uppdragit åt Lars Anell att belysa frågan närmare. Detta har han gjort i den för EBA lite ovanliga formen av en essä. Avsikten har inte varit att ifrågasätta procentsatsen som sådan, utan att bidra till ökad kunskap om konsekvenserna av att överhuvudtaget ha ett utgiftsmål.
Essän utgör underlag för en paneldiskussion i frågan. Vilka är konsekvenserna av att ha ett utgiftsmål? Vad finns det för alternativ? Diskussionen leds av Mia Odabas. Panelisterna:
Ulrika Modéer, statssekreterare
Stefan de Vylder, nationalekonom
Lisa Sjöblom, generalsekreterare Forum Syd
Mikael Cäker, docent, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet
Lars Anell, författare till rapporten