För snart 10 år sedan påbörjade Sveriges regering ett aktivt arbete med att minska antalet samarbetsländer i det svenska biståndet – den så kallade landkoncentrationen. Motiveringen var att biståndet blir mer effektivt om man fokuserar på färre länder och färre sektorer inom varje land. Större bistånd till färre mottagare gör det möjligt att minska transaktionskostnaderna. I EBA-rapporten ”Concentration difficulties? An analysis of proliferation of Swedish aid” argumenterar Professor Rune Hagen för att svenskt bistånd kan koncentreras ytterligare. I rapporten presenteras en analys av OECD-DAC data som visar att landkoncentrationen har haft viss effekt men att spridningen har ökat igen på senare år. Enligt Hagen bör det bilaterala biståndet fokuseras ytterligare till låginkomstländer med relativt starka institutioner. Ett ytterligare sätt att minska spridningen är att ge en större del av det svenska biståndet till internationella organisationer som exempelvis FN, Globala Fonden och Världsbanken. Men är mer koncentration alltid att föredra? Och har samordning med andra aktörer, som Hagen hävdar, spelat ut sin roll? Dessa och många andra frågor kommer att diskuteras.
Välkomna!
Tid:
8:30-10:00, Frukostmacka och registrering från 8:00
Lokal:
Rosenbads konferenscenter, Drottninggatan 5
Program:
08:00-08.30: Frukostmacka och mingel
08.30-09.00: Rune Hagen presenterar EBA-rapporten ”Concentration difficulties?”
09.00-09-15: Kommentarer på rapporten från Eva Lithman, ledamot i EBA och tidigare utvärderingschef på Sida.
09.15-10.00: Paneldiskussion med Gun-Britt Andersson, vice ordf EBA och Staffan Herrström
(Ambassadör Warszawa) och Hanna Hellqvist, Prime, tidigare statssekreterare
Moderatorer: Professor Jakob Svensson, Stockholms Universitet och Jesper Sundewall, EBA