Promoting multi-stakeholder ownership in a changing world: is Swedish development cooperation fit for purpose?

Ägarskap är en central princip inom biståndet. Kortfattat handlar det om att mottagarlandet själv leder och driver utvecklingsinsatser, .d.v.s. att landet äger sin egen utveckling. Samtidigt är ägarskap svårt att genomföra i praktiken för många givare, särskilt i länder med bristande institutionell kapacitet eller där den politiska makten är långt ifrån representativ för landet i stort. Ägarskapstanken inom utvecklingsbiståndet har också förändrats över tid, från givarskap till ägarskap och partnerskap. Parisagendan, liksom Accraagendan och agendan för hållbar utvecklingsfinansiering är alla olika politiska processer som försökt omsätta ägarskapsprincipen till praktisk handling. Den senaste i raden är Agenda 2030 där ägarskap beskrivs som nyckeln till hållbar utveckling, men som också lyfter vikten av ett multi-aktörsperspektiv. De utmaningar som de hållbara utvecklingsmålen svarar mot är transnationella och komplexa vilket kräver ett samlat engagemang från stater, civilsamhället och den privata sektorn. Det är inte heller möjligt att bara prata om nationellt ägarskap, utan regionala och lokala perspektiv måste också omfattas.

Den här studien syftar till att granska ägarskap inom utvecklingsbistånd och Sveriges förmåga att leverera utvecklingsbistånd i ljuset av Agenda 2030 och multi-aktörsperspektivet.

Författare: The German Development Institute/Deutsches Institut für Entwicklungspolitik, Stephan Klingebiel

Referensgruppsordförande: Gun-Britt Andersson

Projektledare: Richard Sannerholm

Förväntad publicering: Första kvartalet 2019