ENPROCENTMÅLET – EN KRITISK ESSÄ

Enprocentmålet fastställdes av riksdagen för snart femtio år sedan. Sedan dess har det varit en närmast självklar del av den svenska utvecklingspolitiken. Att sätta ett utgiftsmål har rimligtvis stora effekter på hur utvecklingspolitiken utformas i praktiken. Det påverkar sannolikt inte bara biståndets omfattning utan även dess inriktning och effektivitet. I Lars Anells essä ges bakgrunden till målet, en bild av hur det fungerar och några tankar kring alternativ till nuvarande form.

Författarens förslag går ut på att biståndets omfattning bestäms för en fyraårsperiod på ungefär samma grunder som forskningsbudgeten fastställs. Det blir då naturligt att regeringen anmodar och inbjuder berörda myndigheter och forskare att bidra med underlag till en proposition. Vi får då enligt författaren en ordning där en debatt om biståndets innehåll och möjligheter att nå önskade mål ligger till grund för beslut om anslagets storlek.